En ensam dag i korta stycken

"Are you goin to scarborough fair? Parsley, Sage, Rosemary and Thyme. Remember me to one who lives there, she once was a true love of mine. Tell her to make me a cambric shirt, Parsley, Sage, Rosemary and Thyme. Without no seams nor needlework, then shell be a true love of mine. Tell her to find me an acre of land, Parsley, Sage, Rosemary and Thyme. Between the salt water and the sea strand, then shell be a true love of mineTell her to reap it in a sickle of leather, Parsley, Sage, Rosemary and Thyme. And to gather it all in a bunch of heather, then shell be a true love of mineAre you goin to scarborough fair? Parsley, Sage, Rosemary and Thyme. Remember me to one who lives there, she once was a true love of mine."

Jag har åter varit ensam idag. Ganska innehållslös dessutom. Men jag har hunnit med två filmer och redigera damsittningen (den tråkiga biten att lägga in allt råmaterial). Kom att tänka på Mandomsprovet (The Graduate), när jag tänkte ensam och film - oj vad sugen jag blev på att se om den.

Såg Jakten på lycka (Pursuit of Happyness) med Will Smith i seriös roll. och hans son. Den var förvånansvärt bra! Väldigt amerikansk visserligen, men den höll sig ifrån klyschorna och var väldigt gripande. När man sedan tänker igenom historian, och försöker hitta moralen i historien så kan man väl börja diskutera filmens poänger, men ibland så vill jag inte tänka så mycket. För denna film beskriver fattigdom och problem som kommer därtill mycket väl, och det känns som en USA-kritik mot stora klasskilnader vilket alltid känns bra. Den var helt enkelt väldigt mysig och fin.. Påminde lite om Kramer vs Kramer.

Beslöt mig sedan för att gå till skolan. Hade fixat i ordning sallad så jag slapp att gå hem och äta lunch. Och mycket riktigt så förblev jag kvar i skolan. Från 14.30 - 23 ungefär. Då hann jag fixa med damsittningsredigeringen, och se den LÅÅÅNGA filmen Short Cuts av Robert Altman.

Short Cuts är genrebildande. Den genre som filmerna Crash och Magnolia bygger på. Parallella historier, där många karaktärer knyts ihop allt efter som. Jag såg den i skolans biograf från en VHS-kassett jag lånat från Jenny i Skövde Filmfestivalsstyrelsen (där jag sitter med), så kvaliten var inte den bästa. Ibland tände historierna till, och då och då var jag väldigt inne i dem. Men så blev det slentrian efter ett tag, och det kändes som om filmen aldrig skulle ta slut. Men sammantaget var den helt ok i alla fall. Jag har svårt för Altman annars, tyckte varken A Prairie Home Companion eller Gosford Park var något särskilt heller.