Allt är upplyst Lithuania

"This is Sammy Davis Jr. Jr...(dog). She is Grandfather's Seeing Eye bitch. Father purchased her for him not because he believes Grandfather is blind, but because a Seeing Eye bitch is also a good thing for people who pine for the opposite of loneliness. In truth, Father did not purchase her at all, but merely retrieved her from the home for forgetful dogs. Because of this, she is not a real Seeing Eye bitch, and is also mentally deranged."

What a wonderful world. Idag såg jag Allt är upplyst på bio Odeon, och den var fortfarande lika bra som de två ggr jag sett den innan. Elijah Woods roadmovie som Jonathan Safran Foer i Ukraina är oerhört komisk, men säger mycket om landet Ukraina och skillnaderna mot USA. Den säger mycket om livet, och önskan att få allt upplyst. Önskan att få veta hur det egentligen ligger till. Och det får man tillslut.

Avslutade dagen med en pubkväll på Kåren, där jag drack i små mängder och träffade Rena från Litauen (Lithuania, ohh jag älskar att säga det högt). Ett mycket rolig tjej, har lovat att jag ska komma på fest på Hasslum nästa fredag (9 mars), och det vill jag gärna hålla.

Somliga säger att livet inte har någon mening, det bara "är". Jösses vad djupt.

"Men den kärlek jag pratar om är elden som brinner inom oss alla, den inre värme som hindrar våra själar från att frysa i förtvivlan om vintern. Det är kärleken till själva livet."

Jag vaknade sent. Åt frukost till lunch. Jochen kom förbi och vi bestämde oss för att besöka Rusta. Det visade sig vara en väldigt bra beslut. Förutom att jag köpte en massa pennor, vilket jag verkligen behövde - köpte jag en bok. En helt fantastisk bok. "Meningen med livet" av Bradley Trevor Greive, är en bilderbok med korta texter om människans tankar och frågor kring vad som är meningen med livet illustrerat med djurbilder. Jag kollade upp att författaren gjort fler böcker "En deppig dag", "Kära mamma", "En stressig dag" och "Vänner för livet". Jag är så intresserad av att köpa upp alla.

För efter jag läst en del i boken, var jag på ett helt otroligt bra humör. Det här är lite som jag brukar tänka och tycka. Eller åtminstone som mitt mål är att tänka. Och det är skönt att bli påmind om det. Det är så livsbejakande och härligt på alla sätt.

Sedan blev det lite arbete framför datorn, innan jag beslutade mig för att avsluta dagen med att se på film. Och inte vilken film som helst utan - A CINDERELLA STORY! Och jag förstår inte riktigt hur jag tänkte när jag kom fram till att det var just den filmen som jag ville se, men så blev det. Jag antar att det måste ha berott på att Hillary Duff hade Converse-skor på sig på en filmaffisch till denna film. Om jag hade en lätt negativ inställning till den från början, så var det ingenting mot vad den bjöd på. Detta var bland det mest klyshiga, tråkiga och töntiga jag sett på länge. Jag börjar mer och mer förstå varför jag kollar upp vad filmer får för betyg innan jag ser dem.

Nä, om jag varit Sverker Olofsson på Plus hade jag slängt A Cinderella Story i papperskorgen.

Förresten. Grattis metereolog Lage på Aktuellts och Rapports väderprognos. Du har namnsdag idag. Och hela svenska folket älskar dig. Du är så mysig. Imorgon har Anna namnsdag.

Dyngsrytmen skaver

"When you have insomnia, you're never really asleep, and you're never really awake. You wake up at Seatac, SFO, LAX. You wake up at O'Hare, Dallas-Fort Worth, BWI. Pacific, mountain, central. Lose an hour, gain an hour. This is your life, and it's ending one minute at a time. You wake up at Air Harbor International. If you wake up at a different time, in a different place, could you wake up as a different person? "

Min dygnrytm är riktigt kass för tillfället. Många sena nätter och frukost på eftermiddagen har det blivit. Jag får inrikta mig på att ändra på det under veckan. Men det har hänt så mycket om nätterna på sistone. Igår var det Oscarsgalan. Idag var det mat och fika hemma hos Johanna med gänget (G:son, Hz, Fröken Cederbom och Jochen) från klassen. Vi började en bit in på kvällen efter fikat att chatta som alias-namn med folk på passagens chatt. Det var jag, Hz och Jochen. Vi gick under kvinnliga namn, t ex som "Gullig tös " och liknande för att se om folk tog kontakt och vad de skrev. Och det är skrämmande vad vissa kåta män i 30-årsåldern suktar efter lammkött. De kunde fråga direkt om det var intressant att "leka" och "busa" med web-cams. Men vi hade trots allt kul, även om det är deprimerade att se hur chattvärlden är.

Oscarsgalan 2007

Till dessa gick priserna och tippningsresultat:
Bästa film The Departed - FEL
Bästa regi Martin Scorsese - RÄTT
Bästa manliga huvudroll Forest Whitaker - RÄTT
Bästa kvinnliga huvudroll Helen Mirren - RÄTT
Bästa manliga biroll Alan Arkin - FEL
Bästa kvinnliga biroll Jennifer Hudson - RÄTT
Bästa utländska film De andras liv - RÄTT
Bästa manus Little Miss Sunshine - FEL
Bästa adapterade manus The Departed - RÄTT
Bästa animerade film Happy Feet - FEL
Bästa scenografi Pans Labyrint - RÄTT
Bästa foto Pans Labyrint - FEL
Bästa redigering/klippning The Departed - RÄTT
Bästa kostym Marie Antionette - RÄTT
Bästa smink Pans Labyrint - RÄTT
Bästa dokumentär En obekväm sanning - FEL
Bästa originalmusik Babel - RÄTT
Bästa låt ”I need to wake up” från ”En obekväm sanning” - RÖSTADE EJ
Bästa ljudredigering Letters from Iwo Jima - RÖSTADE EJ
Bästa ljudmix Dreamgirls - RÖSTADE EJ
Bästa specialeffekter Pirates of the Caribbean: död mans kista - RÖSTADE EJ
Bästa kortfilm West Bank Story - RÖSTADE EJ
Bästa animerade kortfilm The Danish Poet - RÖSTADE EJ
Bästa dokumentärkortfilm The Blood of Yingzhou District - RÖSTADE EJ

11 rätt och 6 fel får väl vara ett helt ok resultat. Det var några överraskningar i priserna. T ex att Babel inte vann bästa film och att Eddie Murphy inte vann bästa manliga biroll.

Oscarsgalan i sig var ganska segdragen, även om kanal nios studio med Hans Wiklund, Pontus Gårdinger och Gunnar Rehlin fungerade fint. Ellen var helt ok som värd. Tacktalen var väl däremot inte direkt så uppväckande. Undantag för Forest Whitakers tal, där det ingick enormt med känsla. Men det var glamoröst, och fint. Vackraste klänningen bar Penelope Cruz.

And the Oscar goes to...

Oscarsgalan i natt. Och jag ska se den största och mest glamorösa galan från start till slut, live. Och vad passar väl inte bättre än ett Oscarstips. Jag tippar alla kategorier som jag känner att jag har någon koll på. Here are the nominees...and the oscar goes to:

Bästa film
The Departed
Babel - VINNER!
Letters fron Iwo Jima
Little Miss Sunshine
The Queen

Bästa regi
Clint Eastwood för ”Letters from Iwo Jima”
Paul Greengrass för ”United 93”
Alejandro González Inárritu för ”Babel”
Stephen Frears för ”The Queen”
Martin Scorsese för ”The Departed” - VINNER

Bästa manliga huvudroll
Leonardo DiCaprio för rollen i ”Blood Diamond"
Ryan Gosling för rollen i ”Half Nelson”
Peter O´Tool för rollen i ”Venus”
Will Smith för rollen i ”The Pursuit of Happyness”
Forest Whitaker för rollen i ”The last king of Scotland” - VINNER

Bästa kvinnliga huvudroll
Penelope Cruz för rollen i ”Att återvända”
Judi Dench för rollen i ”Notes on a scandal”
Meryl Streep för rollen i ”Djävulen bär Prada”
Kate Winslet för rollen i ”Little Children”
Helen Mirren för rollen i ”The Queen” - VINNER

Bästa manliga biroll
Alan Arkin för rollen i ”Little miss Sunshine”
Jackie Earle Haley för rollen i ”Little Children”
Dijmon Hinsou för rollen i ”Blood Diamonds”
Eddie Murphy för rollen i ”Dreamgirls” - VINNER
Mark Wahlberg för rollen ”The Departed”
Adriana Barraza för rollen i ”Babel”

Bästa kvinnliga biroll
Cate Blanchett för rollen i ”Notes on a scandal”
Abigail Breslin för rollen i ”Little miss Sunshine”
Jennifer Hudson för rollen i ”Dreamgirls” - VINNER
Rinko Kikuchi för rollen i ”Babel”

Bästa utländska film
”Efter bröllopet”
”Days of Glory”
”Lives of others” - VINNER
”Pan´s Labyrint”
”Water”

Bästa manus
”Babel”
”Letters from Iwo Jima”
”Little miss Sunshine”
"Pan´s labyrinth”
"The Queen” - VINNER

Bästa adapterade manus
”Borat”
”Children of men”
”Little children”
”The Departed” - VINNER
”Notes on a scandal”

Bästa animerade film
”Cars” - VINNER
”Happy feat”
”Monster House”

Bästa scenografi
John Myhre och Nancy Haigh för ”Dreamgirls”
Jeannine Oppewall, Gretchen Rau och Leslie E. Rollins för ”The good shepard”
Eugenio Cabarello och Piilar Revuelta för ”Pan´s labyrinth” - VINNER
Rick Heinrichs och Cheryl A. Carasik för ”Pirates of the Carribbean — död mans kista”
Nathan Crowley och Julie Ochipinti för ”The Prestige”

Bästa foto
Vilmos Zsigmond för ”The Black Dahlia”
Emmanuel Lubezki för ”Children of men” - VINNER
Dick Pope för ”The Illusionist”
Guillermo Navarro för ”Pan´s labyrinth”
Wally Pfister för ”The Prestige”

Bästa låt
Melissa Etheridge för ”I need to wake up” I ”En obekväm sanning”
Henry Krieger, Ann Preven och Scott Cutler för ”Listen” I ”Dreamgirls”
Henry Krieger och Siedah Garrett för ”Love you I do” i ”Dreamgirls”

Bästa musik
Gustavo Santaolalla för ”Babel” - VINNER
Thomas Newman för ”The good German”
Philip Glass för ”Notes on a scandal”
Javier Navarrete för ”Pan´s labyrinth”
Alexandre Desplat för ”The Queen”

Bästa kostym
Yee Chung Man för ”Curse of the Golden Flower”
Patricia Field för ”Djävulen bär Prada”
Sharen Davis för ”Dreamgirls”
Milena Canonero för ”Marie Antoinette” - VINNER
Consolata Boyle för ”The Queen”

Bästa smink
Aldo Signoretti och Vittorio Sodano ”Apocalypto”
Kazuhiro Tsuji och Bill Corso för ”Click”David Marti
Monte Ribe för ”Pan´s labyrint” - VINNER

Bästa dokumentär
”Deliver us from Evil”
”En obekväm sanning”
”Iraq in fragments” - VINNER
”Jesus camp"
”My country, my country”

Bästa kortdokumentär
”The blood of Yingzhou district”
”Recycled life”
”Rehearsing a dream”
”Rehearsing a dream”
”Two hands”

Bästa specialeffekt
John Knoll, Hal Hickel, Charles Gibson och Allen Hall för ”Pirates of the carribbean – död mans kista”
Boyd Shermis, Kim Libreri, Chaz Jarrett och John Frazier för ”Poseidon”
Mark Stetson, Neil Corbould, Richard R. Hoover och Jon Thum för ”Superman Returns”

Bästa klippning
”Babel”
”Blood diamond”
”Children of men”
”The Departed” - VINNER
”United 93”

Bästa ljud
Sean McCormack och Kami Asgar för ”Apocalypto”
Lon Bender för ”Blood diamond”
Alan Robert Murray och Bub Asman för ”Flags of our Fathers”
Adam Robert Murray för ”Letters from Iwo Jima”
Christopher Boyes och George Watters II för ”Pirates of the Carribbean – död mans

Bästa ljudmix
“Apocalypto”
“Blood diamond”
“Dreamgirls”
“Flags of our fathers”
“Pirates of the Caribbean: död mans kista”

Bästa Ljudeffekt
”Pirates of the Carribean — död mans kista”
”Poseidon”
”Superman returns”

Bästa kortfilm
”Binta and the great idea” (Binta y la gran idea)
”Èeamos pocos” (One too many)
”Helmer & son”
”The Saviour”
”West bank story”

Bästa animerade kortfilm
”The Danish poet”
”Lifted”
”The Little matchgirl”
”Maestro”
”No time for nuts”

Jag kan rädda världen

"There’s a million mouths to feed. And I’ve got everything i need. I’m breathing. And there’s a hurting thing inside. But I’ve got everything to hide. I'm grieving. Hey hey I saved the world today. Everybody’s happy now. The bad things gone away. And everybody’s happy now. The good thing’s here to stay. Please let it stay"

Jag såg den omtalade dokumentären En obekväm sanning med Al Gore om klimatförändringar idag i en fullsatt biograf (Odeon). Även om ämnet var känt tidigare, så kunde jag inte annat än att bli väldigt oroad över jordens framtid, men samtidigt bli inspirerad till att rädda världen. Filmens sluttexter talar allt om hur just du kan hjälpa till att rädda världen. Läs mer på http://www.climatecrisis.net/ och se filmen. Det finns inget problem i världen som är viktigare än detta. För oavsett vilket problem du kommer på - krig, svält, fattigdom - så betyder de ingenting ifall världen skulle gå under. Men, en stor del av detta ligger i dagens förutsättningar och politik, och då spelar helt plötsligt de andra problemen roll. Och rent politiskt så känns det som om Al Gore lever i en helt annan värld än president Bush. Det är klart att filmen kan ses som en valkampanj, men oj vilken bra valkampanj i så fall. För om det är denna film, denna Al Gores föreläsning, som har öppnat upp ögonen för pressens och folkets allt större bevakning och intresse för miljö och klimatfrågor - så är filmen värd mer än en Oscar (som den idag kan vinna).

De små kortfilmerna i filmen om klimatförändringar är mycket komiska. Här är ett exempel: http://www.youtube.com/watch?v=QLW2T3QgJc0

Krikelin, Sexet och Jag

"Vi tröttnade på (skriket) som då utgjorde (stilen), vi brände det (skiten), sen vände väl (vinden). Och förhoppningsvis håller vi hungern vid liv, i våra tickeri-tårögda blåögda små liv. För det som kommer att ske har redan varit för dom som..., för vi vill tacka er som att ni hatade oss. Började på en pub på Mike och slutar väl där också, vi ska fan ha komedi tills innan slutet har nått oss."

Jag jobbar på studenternas egna uteställe, där endast studenter är välkomna - Kårhuset Boulogner (i folkmun Kåren). De som jobbar på Kåren är en del av Sexmästeriet. Igår var det den viktiga kvällen för alla medlemmar. Det var nämligen inspark. Alla som börjar jobba inom Sexmästeriet (i folkmun Sexet), måste lära sig hur det är att arbeta där innan den blir invald som Sexare. Och alla som blivit invalda får sedan bli insparkade. Igår var det - just det - Inspark! Mazuli och G:son blev insparkade! Grattis. Men sedan får jag inte avslöja mer detaljer, för allt som händer (nästan) inom Sexet, stannar inom Sexet.

Men för att avsluta kvällen snyggt, och då det kändes som rätt läge - så kom jag och G:son på den lysande idéen att vi skulle hänga på Aspen och Jochen till Skövdes i särklass sämsta uteställa - Krikelin! Krikelin är stället dit alla yngre testosterons beroende muskelknuttar och Volvo-arbetare med stor plånbok går. Och en massa gymnasietjejer - därav anledningen till varför vi besökte stället. Och när man går till Krikelin, så får man även tillträde till Cosmopol som är ett något trevligare alternativ - även om musiken till 90% är fullständigt katastrofalt dålig. Men denna gång luktade verkligen allt en blandning av svett och bajs, åtminstone på Krikelin. Och "Hockey, hockey, hockey hockey hockey" var tydligen en favoritlåt i den dansanta publiken. Det kunde knappast bli värre, men Skövde slutar aldrig att överraska.

När klockan var tio i två (alla uteställen stänger två här i Skövde), då Aspen försvunnit med bussen och G:son gått, så var jag och Jochen kvar för att slippa stå i kö, tog vi det lugnt lugnt. Därefter följde på några tjejer till Mode Grillen (obsververa den avsiktliga särskrivningen). På Mode Grillen luktade det som vanligt apa ifrån alla fulla människor som ville ha i sig en 15o grams polisbricka. Vi tog ett bord, jag ställde mig i kön för att beställa strips-tallrickar och läsk till gänget. Vi satt och pratade, när ett hopknögglat hamburgarpapper kom emot oss och rakt på en av tjejerna, hon med det vackra namnet Emilia. Hon kastade tillbaka pappret, och killen som kastade först blir sur. Han sitter kvar och muttrar högljutt över sitt missnöje. Planerar troligen något nytt dåd. Och så kom den - ketchupflaskan! Han slängde en halvliter av Slotts röda rakt i ryggen på mig. Jag frågade självklart med snäll ton varför han kastade ketchup på mig. Men han menade att han inte kastat någon ketchup. Ok, men om det var du som kastade, så kasta inte igen tack. DET VAR JU INTE JAG! Alright then, jag tror dig (...not).

KOLLA IN KRIKELINS / COSMOPOLS SAJT OM DERAS DJ:S - FRUKTANSVÄRT ABSURT ROLIGT!

Idag är det arbete på Kåren som gäller. Ser fram emot att blanda drinkar till fulla och odrägliga människor. Det låter som jag är sarkastisk - men det är riktigt kul. Och så finns det folk som är riktigt trevliga, särskilt en del som jag arbetar med. Det blir skoj! Hoppas få höra "The Prayer" på dansgolvet från G:sons DJ-bås.

Jag har ett möte idag

"I've got to see you again, I could almost go there, just to watch you be seen, I could almost go there, just to live in a dream."

Jag har kommit fram till att jag är en person som jämnt är på en massa möten. Jag är en person som gillar att engagera mig, men som är trött på långdragna diskussioner som aldrig dör och inte leder någonvart. Jag vet i och för sig inte varför jag tar upp det nu, då jag varit på en massa bra möten på sistone.

Det började i måndags med Complex-möte. Tisdagen bestod av Kårkatt-möte och Damsittningsmöte. Sedan var det former av Varnhemsmöten under onsdagen och torsdagen. Och för att komplettera torsdagen så var det filmfestivalsmöten. Det är jämnt en massa möten.

Jag måste erkänna att jag ofta hatar mötesformen. Den ser alltid likadan ut, och är uppstyrd av en massa punkter som ska följas. Det är likadant med föreningslivet överhuvudtaget. Bara en massa stadgar hit och dit. Men det är väl nödvändigt för att det ska bli en bra diskussion som inte drar ut på tiden allt för mycket. Och det är ett kast man får slå, när man vill vara med. För aldrig har jag väl i hela mitt liv kännt att jag kan påverka så mycket som jag gör just nu. Och alla dessa föreningar kan ibland kopplas ihop. Är kassör för Kårkatt, och då passar det utmärkt att jag är kassör för Complex - då det i princip sköts på liknande sätt, även om ekonomin och inkomster ser helt olika ut i de båda föreningarna.

Men tänk om jag inte vore med i dessa föreningar. Jag skulle då inte känna så mycket intressanta och roliga människor som jag gör. Jag skulle ha mer tid för allt möjligt, men troligen inte få mer uträttat för det. Och jag älskar att hela tiden ha något att göra. Det blir som en drog. Jag vill göra något, vill vara produktiv - varför lata sig i onödan. Och när jag väl kopplar av, så blir allt så himla mycket skönare. Jag tjänar ju inte direkt några pengar på allt mitt föreningsliv, men jag får mycket gratis ändå. Och vilka erfarenheter jag får. Mmm, min högskoleutbildning är en bråkdel av allt jag får lära mig här i Skövde, vilket jag känner mig oerhört lyckligt lottad över.

Sommar, sommar, sommar...

"We'd like to know a little bit about your for our files. We'd like to help you learn to help yourself. Look around you all you see are sympathetic eyes, Stroll around the grounds until you feel at home."

Jag trodde att jag skulle bli sjuk. Jag trodde att det snart skulle bli vår. Jag trodde att fröken Hansson var en mardröm. Nu tror jag att jag trodde fel.

Nu längtar jag till sommaren. Då man kan springa runt i korta byxor och färgglada t-shirts. Då man kan spela kubb under en myggtät natt. Då man kan sova till 12.13, äta brunch vid 13.23, gå till stranden och bada vid 15.11, äta bärpaj med glass i solstol vid 18.53, dricka paraplydrinkar och dansa till Vamos ala playa vid 23.12 - och allt detta utan att veta vad klockan är. Jag vill ha sol, varm sol. Jag vill se alla säsonger av O.C., lyssna på musik i bärbar cd-spelare. Jag vill cykla till Söderköping och köpa glass. Jag vill grilla, ohh jag vill verkligen grilla. Jag vill ut och resa, och upptäcka världen. Och jag vill spela minigolf och bara vara ute - i stort sett hela tiden!

Tills dess ska jag underhålla mig med en underbar vinter och vår. Oj vilken härlig fortsatt vinter och kommande vår jag ska ha.

Det finns ett hopp för Kårkatt

"Don't fear. The sun. Feel like. Someone. Somewhere. Somewhere. Come on."

Eftersom jag är aktiv i bland annat Kårkatt (studenttidningen) och Complex (student-tv) och vi inte sätt skymten av våra medie-ettor där har jag självklart blivit orolig för dessa mediers framtid. Anledningen ligger i att dessa två medier i stort sett helt drivits av mediestudenter tidigare. Vi har försökt få med dem på allt möjligt, men de har varit oerhört tvära. Så för att locka ettorna anordnade vi i Kårkatt att de kan få en gratis lunch, för vår räkning - för att betygsätta luncher i skolans närområde tillsammans med oss i styrelsen, som en stort lunchtest i Kårkatt. Det enda de skulle behöva göra var att maila in sitt intresse. Inget svar hördes. Jag började se Kårkatts och Complexs svarta framtid. Men så plötsligt! Ett mail kom in på redaktionen. Tre av ettorna är intresserade! Maral, Sophia och Arre. Helt fantastiskt. Så nu är vi ett steg närmare. Om nu dessa tre vill ha gratis lunch och hjälpa till med lunch-testet (vilket de nu sagt), så kanske vi kan få med dem till att skriva annat i Kårkatt, och kanske även hjälpa till med Complex. Hoppas, hoppas.

Det är så jävla sorgligt

"When you were here before, couldn't look you in the eye. You're just like an angel,your skin makes me cry. You float like a feather, in a beautiful world I wish I was special, you're so fucking special. I don't care if it hurts, I want to have control. I want a perfect body, I want a perfect soul. I want you to notice, when I'm not around. You're so fucking special, I wish I was special."

Jag fick idag via Filmkrönikan reda på något hemskt. Skådespelerskan Johanna Sällström har avlidit. Hon hittades död i sin lägenhet natten mellan 12-13 februari. "Dödsorsaken är ännu inte känd, men några misstankar om brott föreligger inte." (Källa: SVD)

"Som 13-åring slog Sällström igenom som Victoria Bärnsten i teveserien "Tre kronor". Men sitt riktigt stora genombrott fick hon 1997 när hon vann en Guldbagge för sitt nakna porträtt av en kärlekstörstande heroinmissbrukare i Daniel Fridells "Under ytan", baserad på Jeanette Pastoritzas bok "Glöm inte bort ditt barn"." (Källa: DN).

Det är alltid sorgligt när personer dör. Oavsett anledning. Vissa människor känner att sina liv är så sorglösa och sjukt tragiska. Jag visste inte att Johanna Sällström hade en sådant liv.

" I en tidigare SvD-intervju, 2002, när hon just gjort klart lågbudgetfilmen Hot dog, pratade hon om vilken sorts projekt hon innerst inne brann mest för.

–Min rädsla för yrket handlar om det här med att leva upp till att vara någon sorts filmstjärna. Det vill jag inte vara. Både när det gäller teater och film så ligger mitt hjärta åt independenthållet snarare än åt institutionerna." (Källa SVD)

Vissa människor är blygare än andra. Vissa människor vill inte stå i rampljuset. Vissa människor har dåligt självförtroende. Det behöver inte betyda så mycket, men det är ju inte bra att bli för självkritisk. Så här stod det i SVD i en artikel 2005:

"Johanna Sällström hatar att se sig själv på den stora bioduken, eftersom hon är så självkritisk, men nu har hon faktiskt sett Innan frosten.

- Efter filmen tänkte jag på att det vore skönt att se Linda igen om tjugo år, lite mer ärrad och luttrad. Johanna Sällström har genom åren ständigt återkommit till sitt dåliga självförtroende, något hon själv är trött på.

- Jag tror jag sviker mig själv om jag pratar för mycket om det och till slut försvinner lyckan över det yrke jag har. Men jag går heller inte och klappar mig för bröstet.

Du har sagt att du är svår att leva med när du jobbar och funderat över hur det ska bli när du får barn. Hur går det?

- Det går mycket bättre. Min dotter ska kunna ha en mamma som är stark och klarar att ge henne mat och blöjor. Det blir inte bara självgegg längre för nu jobbar jag för henne." (Källa: SVD).

Själv hade jag ingen stark relation till Johanna Sällström, men tycker hennes människoöde är väldigt tragiskt. Man undrar vad som har hänt, varför?

Johanna Sällström blev 32 år gammal. Hon lämnar en fyraårig dotter efter sig.

Läs mer: SVD, tidigare artiklar om Johanna Sällström i SVD 1, 2.

Temlor

"With an envelope, We'll enter buildings we might touch, I've got souvenirs but yesterday can't mean too much, Have we missed an opportunity? Whispers Chinese leaves a message, leaves a metaphor, For what once was gold and once was rich and now is poor, Have we missed an opportunity? And the trees lean to lend, Can I fold you in fourteen ways to depend not defend?"

Sen frukost. Checkade det sista innan jag lämnade in hemtentan. Lata mig. Kycklingsallad. Complex-möte. Handla på ICA Maxi. Var ensam på basketen, och då jag lovat att besöka G:son på fika efter basketen, blev det en sväng till Robban direkt. Och gissa vad som stod på bordet. Jättesmarriga semlor såklart! Och där var Hz och fröken Cederbom, och snart kom Jochen - och G:son i egen hög person. Sedan satt vi där och åt, pratade och skrattade! Och skrattade. Helt sjukt vad jag skrattade. En mycket fin kväll. Imorgon är en annan dag, och jag ser redan fram emot den. Livet är så ljuvligt, när allt flyter. Och visst flyter livet på just nu.

Att återvända

"Después de su muerte, una madre vuelve a su ciudad natal para fijar las situaciones que ella no podría resolver durante su vida. Usted desea se va a la cama con mí comunidad de la Tauromaquia, del gazpacho y del gay. Tengo gusto de usted. Niza para satisfacerle. Usted está mirando muy bien. Gracias."

Sen SVT:s Almodovar-tema för ca ett år sedan så har jag blivit intresserad av vad han skulle hitta på härnäst. Så när Volver (Att återvända) kom och blev jättehyllad av kritiker, så blev jag nyfiken. Idag såg jag den. Och blev lite besviken. Jag hade trots allt inte så stora förväntningar. Jag har tidigare sett Tala med henne, Allt om min mamma, Höga klackar, Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott och Kärlekens matadorer. I det sällskapet tycker jag Tala med henne sticker ut som den absolut bästa av filmerna, och därefter så hamnar lite de andra på samma skikt, bra filmer utan något extra. Men alla ingår de i Almodovars karismatiska filmstil. Det är starka och vackra färger, fina tagningar och talande närbilder. Men så är det med historierna, det är ofta roligt och bra, men så kan de flippa ur totalt. Det blir så mycket som händer, en helt annan kultur möter en och titeln på Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott, är talande - det är så att man blir snurrig. Det är för mycket konstiga tankar, sjuka vändningar men framförallt alldeles för omständigt.

Men emellanåt så är det väldigt underhållande, och det går ju inte att komma ifrån att han är en väldigt talangfull regissör - men som jag ofta uppfattar som att slösa bort sitt kunnande. Less is more, Almodovar skulle titta på nåt enkelt och rakt och bli lite inspirerad så skulle nog jag bli nöjd. Eller inte, för jag diggar ju verkligen Jean-Pierre Jeunet och han kan ju också ösa på, men där är det ofta något drömskt och surealistiskt - i Almodovars filmer vet man aldrig vad det riktigt är. Precis som i David Lynchs Mullholland drive, men den gillar jag ju också jättemycket. Hmm, det är nåt som gör att det inte räcker hela vägen fram med Almodovar.

Att återvända är rolig och tänkvärd, men får mig inte att bli berörd. Jag bryr mig inte riktigt om vad som ska hända i slutet. Det är lite synd. Annars är det ju kul med energiska kvinnor med spanskt blod. Betyg: 3/5.

Jag såg förresten att de verkar visa bra filmer på SVT (Sveriges bästa filmkanal) under veckan. En riktig klassiker Yasujiro Ozu - Föräldrarna - från 1953 på filmklubben, SVT2 22.30. Den bästa Hitchcock-film jag sett - Fönstret åt gården (Rear Window) - går som matiné på onsdag SVT1 14.10. På fredag går Hedwig and the angry inch av regissören John Cameron Mitchell som är just nu aktuell med Shortbus. Och sedan på lördag visas ytterliggare en klassiker - Kramer vs Kramer.

Har bara sett Fönstret åt gården av dem. Det blir till att sätta på timer på min inspelningsbara DVD. John Cameron Mitchells Shortbus gick ju för övrigt upp på bio för inte så länge sedan. Och den relativt nya biografen i Göteborg Bergakungen hade den med på repertoaren. Så även Lilla Spöket Laban. Men i början så kan det vara svårt för maskinisterna på en ny biograf. Och en maskinist råkade göra fel. Han satte på början utav Shortbus, när Lilla spöket Laban egentligen skulle visas. Och Shortbus innehåller gruppsex-scener i filmens inledning (handlar en del om ungdomars sexualitet). Ni förstår nog att det blev klagomål. Hoppas inte barnen har fått men för livet, och traumatiska ögonblick. Läs artikeln om den förväxlade filmen. Den kontroversiella filmens officiella sajt.

Hos of Disney

"I gotta stay fly I I I I I I I I until I die I I I I I I I, I gotta stay fly I I I I I I I I until I die I I I I I I II, gotta stay fly I I I I I I I I until I die I I I I I I II, gotta stay fly I I I I I I I I until I die I I I I I I I"

Vaknade och satte på tv:n. Det var Disneydags, ohh va roligt tänkte jag. Disnyedags var en fredags(/lördags)underhållninng utöver det vanliga i yngre dagar. Jag har så mycket minnen till Duck Tales, Räddningspatrullen och Nalle Puuh. Men vad har hänt sen dess, vad skulle detta föreställa? Musse hade som en egen gala som hette Hos of Disney (funderade på om det var felstavat med flit eller om det var en holländsk produktion). Här var han i alla fall, med sina Disneyvänner, men det var ju bara det att allt var så himla tråkigt. Tråkiga skämt om Kalle som nu sa att han gick under namnet Anka, och fick skriva autografer för att han var så cool (han hade mössa, solglasögon och hiphop-tröja). Det disneyklipp som visades sen, som först kändes som ett klassiskt, med Kalle Anka och den stora björnen och den tjocka militärsnubben - var inte alls som jag kommer ihåg. Ta avsnittet där Björnen har smygit in i Kalle Ankas bostad för att han ska hämta något, för att sedan Kalle kommer hem, och Björnen försöker gömma sig bland annat i duschen, jätteroligt. Men nu var det rätt trist. Kalle hade lagat fisk, som Björnen snodde, och det slutade med att den tjocke åt upp fixen. Och sedan när vi fick komma tillbaka till galan, så var den tjocke därigen och fick mat, och sa något som påminde om "jaha, då fick jag mer mat, men det vill jag ha, för jag är ju tjock". Vad är detta!

Sedan kan det vara jobbigt när karaktärerna har bytt röster. Hade ett Nalle Puuh-medley med filmer på svenska, för kanske ett år sen. Första filmen var en klassiker, med de rätta rösterna från serien som gick på Disneydags. Allt var perfekt. Men sedan var det Tigers Film och Heffaklumpen med helt fel röster. Det funkar ju inte. Det är nästan lika hemskt som när de bytte röst på Björne (som jag fortfarande har svårt att komma över). Nä, barnprogrammen har blivit så mycket sämre på sistone. Ack, ack.

Och förresten. Justin Timberlakes låt växer för varje dag, den har blivit rätt ok. Går jag för grupptrycket och alla hat-mail jag har fått för mitt dissande nu? Nä, jag har helt enkelt ändrat mig. Det får man göra.

Färdig hemtenta och helkväll med film

"I woke up this morning 'bout quarter to 4. Went back to sleep and I woke up... at... 8. Went back to sleep again and woke up at 2 cause I'm a comedian and I ain't got shit to do. What do you do? This is it. This is life. I think I can do this. I want to. We have to, right? So what do we do? So what do we do? So, let go, so let go. Jump in. Oh well, what you waiting for? It's all right' Cause there's beauty in the breakdown"

Så var hemtentan klar. Och helt smärtfritt kan jag se tillbaka på min period där jag har hunnit med en massa skoj, och ändå varit väldigt involverad i min text. Jag tyckte det var väldigt intressant, hoppas jag fick ner det i texten och gjorde som uppgiften sa, och att Tyrone godkänner den.

Var över hos G:son en sväng. Bjöds på en kopp té och pratade. Hälsade även på Hz i samband. Därefter tog jag mig an lite städning i mitt rum, innan jag och Mazuli gick och handlade råvaror. Sedan blev det matlagning och filmer. På menyn stod det Dave Chappelles Block Party, lax med ugnsgratinerad potatis och rotfrukter. Supergott, och rolig film. Till efterrätt blev det Garden State , Tofu Lines vaniljglass med ugnsbakad frukt. Också jättegott, med en väldigt vacker film (som jag sett förut). Natalie Portman är så grym.

Det känns som en helt fantastisk dag. Helt idealiskt. Och en väldigt bra avslutning på dagen! Mazuli - du är så lätt att vara med, så fantastisk på så många sätt! Det här får vi göra om!

Och *trumvirvel*. G:son har börjat blogga! Watch out.

Varför Scarlett?

"You thought you knew it, all but let me tell you. You're not the only one by far, let's knock down all the walls, you better believe it 'cause now you know it's true "

Var lite lagom seg när jag vaknade imorse. Satte på TV:n och zappa fram MTV. Då fick jag se Scarlett Johansson och Justin Timberlake. Jag har alltid tyckt Justin varit rätt cool, och har en rätt shysst stil även om jag kanske inte alltid gillat hans låtar (även om Sexyback (yeah!) och My love är rätt bra). Men nu var det nåt skumt. För det första nån smörig ballad jag verkligen inte fastnade för, men låten fick ju inte direkt fokus - utan snarare videon. Snart började Scarlett och Justin kyssas, bråka, kyssas, skojja med varandra, kyssas i sängen. Vad är det här! Min bild av Scarlett Johansson är att hon kretsar kring äldre män som Billy Bob Thornton (The Man Who Wasn't There) och Bill Murray (Lost in Translation) - och nu helt plötsligt på kysshumör med Justin. Gillade inte riktigt videon, den avbröt låten för att visa något - för att låten senare skulle börja igen. Kanske kräver fler lyssningar och titt? (Se videon).

Jag är ju sådär. Första anblicken behöver inte betyda vad jag egentligen tycker. Såg Block Partys video till "The Prayer" för inte så länge sen och var väldigt förväntansfull (Silent Alarm är ett av de allra bästa albumen som släppts), men diggade inte riktigt varken video eller låt. Likadant med Salem Al Fakirs "Good Song / It's True. Men det har jag fått äta upp. The Prayer älskar jag (nästan i "Helicopter"- eller "Banquet"-klass) och Salem Al Fakir är riktigt skön (även om videon fortfarande känns meningslös, utöver slutet med "True", då är den rolig).

Annars har jag börjat lyssna på Jamie T , Norah Jones nya och en massa på Block Partys nya album. Jag kom över lite låtar jag haft ett tag på datorn, och helt plötsligt älskar jag Architecture in Helsinkis "Souvenirs". Helt impulsivt och improviserat från ingenstans började hoppdansa helt för mig och i helt nyktert tillstånd. Ruskigt bra! Nu under min hemtenta som handlar om e-handel med musik, och musikindustrin från CD:ns insprång till MySpace, så har jag läst och kollat på en massa sajter. Men efter jag kollat på musikbyråns avsnitt om MySpace (där de tipsade om en del musik från MySpace) så fastnade jag för "Maps". Lugnt med influenser, långa avsnitt av instrumentalt. Jag har lyssnat på deras "Don't fear" och gillar den jättemycket. Måste börja leta efter artister på MySpace fler gånger, vilken guldgruva. Hallå, vart har jag hållt hus egentligen. Tjena blixten!

Som barn igen

"Är din näsa sned eller armen ur led och din tå är gul och blå. - Du är lika bra ändå"

Jag var presentatör på sportlovsfilmerna på bio Odeon idag. Filmen som visades var Sanningen om Rödluvan. En mycket rolig barnfilm, på engelska med svensk text. Det var ganska mycket folk, men 90 % var barn i 7-årsåldern. Jag har glömt bort hur en 7-åring är. När jag ställde mig på scen, inväntade att en del gäster skulle sätta sig ner och att det skulle bli tyst. Då börjar barnen på första raden att bombardera mig med frågor. "Vem är du? Vad gör du? Vad står det på din tröja? Vad har du för nåt där. Hur gammal är du?" Det var jättekul. Jag svarade på en del frågor, och kände mig som en superkändis inför en konsert. Sedan presenterade jag kort filmen, sa att vi visar fler filmer på Odeon, rekommenderade dem att se Little Miss Sunshine och The Science of Sleep, sa till publiken att de gärna fick ta med sig ett rosa programblad efter filmen.

Barnen var väldigt förtjusta i filmen, trots att de kanske inte förstod allting. Många hade nog trott att den skulle vara på svenska. Efter filmen gick jag och öppnade dörrarna och ställde mig utanför biosalongen. En lite kille kom nära mig, och mumlade nåt. "Vad sa du frågade jag?". Han mumlade nåt igen och jag tänkte att han kanske inte pratar med mig. Men så vände han sig till mig igen och nu hörde jag vad han sa, med pytteröst: "Kan jag få ett sånt där blad". Ja, absolut sa jag och småsprang bort till det stora bordet för att hämta en bunt med programblad. Killen fick ett, och då började kriget. Helt plötsligt ville alla barn ha ett rosa programblad. "Kan jag få två, jag ska ge en till min bror!". Bombardemanget fortsatte, och bunten tog slut. Jag hämtade en ganska tjock bunt till, och fortfarande var det en drös med ungar som tog åt sig. Den bunten tog också slut, och då fick jag meddela att programbladen var slut tyvärr. Jag har då aldrig delat ut så många programblad någonsin efter en visning.

Helt plötsligt kände jag mig som ett barn igen. Jag kommer ihåg hur det var. Tiden då allt var så fantastiskt, man var frågvis utan hämningar. Undrande och frågvis. Vad spännande allt var, ett tag. Sedan tröttnade man och gick vidare. Men oj, vad har egentligen förändrats. Jag känner mig ju rätt lik dessa barn i sättet. Är jag så barnslig som en 7-åring? Ok, kanske lite mer mogen - och jag tänker annorlunda, men oj vad härligt det är att ha barnasinnet kvar i alla fall. Jag vill aldrig bli vuxen. Jag vill aldrig vara den som ska förstå, och ska kunna så mycket. Varför får man inte vara oförstående, och tycka allt är spännande fortfarande? Jo, det får jag. Det bestämmer jag här och nu. Jag är sån. Kanske därför jag vill bli journalist när jag blir stor. Få intervjua folk som kan mycket, och låtsas att jag är helt ovetande själv, frågvis och rolig. Det är sjukt underskattat att vara rolig och göra bort sig förresten. Den enda som drabbas är du själv, och om du inte gör bort så pass mycket att folk inte vill vara med dig mer, så är det inte så farligt - du får i alla fall glädja en massa människor genom det. Det är som jag brukar säga, om du gör bort dig så har du alltid något att berätta.

Sanningen om Rödluvan var dessutom mycket rolig på sina ställen. Den kan jag varmt rekommendera alla. Speciellt geten är fanatastiskt rolig. Men handlingen drar iväg lite för mycket på slutet, den är inte perfekt. Men varför ska jag bry mig om det, det är ju bara roligt att tycka allt är jättespännande ett tag, för att sedan gå vidare. Vidare till verkligheten igen - hemtentan.

Söta par, indiedrottning, turtlar, och betygsutdelning.

"Hon hade pluggat fem terminer på Berghs och Beckmans. Och sedan jobbat inom långvården sen dess. Hon hade tredjehandskontrakt på Skånegatan. Dit fick jag aldrig komma. Dit fick jag aldrig komma".

Det knackade på min dörr imorse. Det var det jag vaknade av. Men jag var så trött så jag orkade inte gå att öppna (det är säkert vinddraget, tänkte jag). Senare kom jag upp från min dvala, tog en ugnshet dusch, då hörde jag det igen. Knacket. Jag torkade mig snabbt, tog på mig mina front-kallingar, ett par shorts och en t-shirt. Öppnade dörren och det var tomt. Jag tittade mig omkring, tog en titt genom hela korridoren. Tomt. Jag tittade ut genom fönstret - ingen. Jag hämtade en tallrick ur skåpet i korridoren, gick in på min rum och bredde räkost på min ena smörgås. Hmm, vem var det som knackade på min dörr, och vad ville den personen, tänkte jag. Var det en kenyansk sprinterstjärna som ville spela mig ett spratt, knackade på och sprang sin kost? Var det en osynlig man som ville hälsa på, och bara ville att jag skulle öppna dörren? Eller var det en indiedrottning ifrån Vänersborg med kort svart page, bärandes på en väska med importerade vinyler? Kan ha varit vinddraget igen, men det hoppas jag verkligen inte - det skulle vara så tråkigt. Tror nog på indiedrottningen.

Jag slutade fundera och gick till min skåp för att hälsa på mina små turtlar som bor där, i kackerlacksgrottan (längst upp). Men jag hittade dem inte. Helt försvunna. Jag grät en skvätt, men sedan kom jag på det. De är ju inte turtlar längre, det är de ju bara på natten. Jag torkade mina tårar och fortsatte dagen. Denna dag som är alla pars dag. KOMMERSIELLT JIPPO! Men jag kan inte komma ifrån att jag gärna sett mig själv på en magisk dejt en dag som denna. Och jag kan inte komma ifrån att det är underbart att slå upp sidan med "Alla hjärtans dag-special-artikeln" i Kårkatt, om hur par på skolan träffats. Ok, ja jo, jag har skrivit den, och jag vill inte visa att jag är självgod. Jag bara gillar det. Alla par är så söta!

Jag tror nog ändå att jag gillar alla hjärtans dag, på nåt sätt. Men framförallt så kommer jag alltid i tanke på hur mycket jag älskar min familj och alla mina vänner. Ingen nämd, ingen glömd. Ta åt er!

Idag såg jag Grbavica på bio Odeon tillslut, filmen jag missade i söndags. Den var mycket bra. Handlade om en mamma och dotter, och hur deras liv ser ut i efterkrigets Bosnien. Mycket gripande, och helt sjukt bra skådespelarinsatser! Betyg 4/5.

Nu ska jag äta mat, ringa mina föräldrar, och sätta mig med min hemtenta. Det är dags att börja skriva lite.

I väntan på Pans Labyrint äter jag kex och ost.

"If you really love me, then let's make a vow, right here, together, right now, okay? Okay. Alright, repeate after me. I'm gonna be free. I'm gonna be free. And I'm gonna be brave. I'm gonna be brave. I'm gonna live each day as if it were my last. Well that's good. You like that? Yes. Then say it. I'm gonna live each day as if it were my last. Fantastically, fantastically, courageously, courageously, with grace, with grace, and in the dark of the night, and it does get dark, when I call a name, when I call a name. I'll be your name. What's your name? Never mind. Let's go. Say it. Let's go. Everywhere. Everywhere. Even though. Even though. We're scared. We're scared. Because it's life. It's life. And it's happening. It's really really happening. Right...now."

Jag avslutade dagen med att besöka Jochens place. Fröken Cederbom, G:son och Hz var med. Vi drack vin, åt ost med kex (inte checks) och spelade "När och fjärran-spelet". Och snackade en massa skit, och en del om tentan. Mycket trevligt, tack för en underbar kväll alla, och speciellt Jochen som var pådrivaren.

Pans Labyrint hade biopremiär den 9 februari. Den fick lysande recensioner, den är nominerad till årets bästa utländska film (och borde vinna). Den har tidigare vunnit massvis med priser, och varit en publiksuccé. Då tycker man ju att den borde gå upp på ett flertal biografer i landet, men tyvärr så är det bara de stora städerna som har tillgång till denna film. Filmen har ju Astoria Cinema tagit beslag på, mycket kul då Astoria är det roligaste som hänt bio-Sverige med sin nysatsning. Men tyvärr så har ju inte deras biografer kunnat gå att rädda på fler håll än i Malmö, Göteborg och Stockholm. Det är en svår bransch att ge sig in på, och biopubliken i Sverige ser ju mest storfilmer (Sagan om Ringen) eller svenska b-filmer (typ Göta Kanal 2). SF:s dominans är påtagligt jobbigt stor. Men, nu när Astoria bara finns i de tre stora städerna i Sverige, och de har rättigheterna för Pans Labyrint får inte jag eller någon annan människa utanför dessa områden chansen att se en storfilm som Pans Labyrint, vilket är otroligt synd. Därför satsar jag på att se filmen inom snar framtid i antingen Stockholm eller Göteborg. Och kanske får Skövde-publiken chansen att se Pans Labyrint om ett halvår, då den möjligtvis går in på Skövdes filmfestival eller liknande. (Men folk kanske redan har laddat ner den, eller hyrt dvd:n vid det laget).

Hur ska man kunna stoppa SF:s dominans? Och varför vill det svenska folket hellre betala pengar för Göta Kanal 2, än för förra årets bästa film The Squid and the Whale (för att bara ta ett exempel), eller underbara Me and you and everyone We Know. Svaret ligger ju i tillgången till filmerna. De visas inte annat än i storstäderna, för det är tydligt att det finns en publik för dem.

Mera disk, mera disk, bara massor utav disk.

"Maybe you should cut your own hair'. Cause that can be so funny. It doesn't cost any money. And it always grows back. Hair grows even after you're dead. And people are just people, They shouldn't make you nervous. The world is everlasting, It's coming and it's going. If you don't toss your plastic, The streets won't be so plastic. And if you kiss somebody, Then both of you'll get practice. The world is everlasting. Put dirtballs in your pocket, Put dirtballs in your pocket, And take off both your shoes. 'Cause people are just people, People are just people, People are just people like you. People are just people, People are just people, People are just people like you."

Jag har tagit hand om mitt höga diskberg idag. Jag brukar samla på mig mycket disk på en gång, utav olika anledningar. Ofta brukar jag bjuda hem mina klasskompisar på lunch, och det brukar bli att vi lagar mat från scratch. Detta gör att det är tajt med tid, och när maten är uppäten är det för ont om tid att diska.

Igår var det en annan anledning. T'änkt var att jag skulle luncha med Jochen. Men när jag ringde honom, fick jag inget svar. Jag väntade, ringde lite senare - inget svar. Ringde ytterliggare lite senare, och fick tag på honom. Då fick jag svaret att han skulle äta mat efter Complex-mötet, som han sa skulle börja 16.00 (ett möte som jag också skulle gå på). Då klockan var typ 14.55 tog jag beslutet att värma fiskgratäng åt mig själv. Men så ringer Jochen 2 min senare och säger att mötet är kl. 15.30. Shit, pommes frites. Fiskgratäng tar ju minst 40 min i ugn. Så jag tog ut min fiskgratäng som fortfarande såg väldigt djupfryst ut, och lade tillbaka i förpackning - och in i frysen. Istället började jag med en pastasallad. Kokade vattnet till pastan. Köpte champinjoner och majs på burk på Time för 16:-. Började skära gurka och tomat. Blev färdig till 15.27. Stoppade in den i en burk med lock, tog med en kronärtskockspesto, bestick och tallrik (och en Premier-flaska så klart!). Därefter avnjöt jag en god måltid på Complex-redaktionen.

Men så var det detta med disken igen. Den stod ju kvar i köket. Och när jag kom hem från möte och plugg i bibban, så var det dags att gå till basketträning. Och när jag kom hem från basketträningen så var jag alltför trött för att börja diska. Därav mitt diskberg! Som jag idag tog itu med, jag känner mig så duktig. Vad skönt det är att kunna få förklara min livsituation, och mitt diskproblem på detta sätt. Jag älskar min blogg.

En bra dag på jobbet

"Mr. Kazu sent me, plemium fantasy. My stockings. Lip them. Lip my stockings. Yes, please, Lip them. What? Lip them. HEY! Lip my stocking! Hey? Lip them? Lip them? What?"

Jag har idag läst, läst och läst - till min hemtenta. Men oj så svårt det var att koncentrera sig på läsandet. Det blir så lätt att tankarna flyger iväg, och man kommer på så mycket man vill göra. Men efter ett tag så blev det intressant. Jag har tänkt skriva om YouTube och mySpace, och hur det påverkat, utvecklat musikindustrin. Har kommit på en del frågeställningar som verkar relevanta, och kan koppla det till internetsamhället med bra exempel från min kurslitteratur.

Dagen lunch blev pastasallad. Mums. Dagens möte - Complex. Dagens sport - basket, kul även om jag hade en dålig dag. Men annars får jag väl ändå säga att det var en bra dag på jobbet. Får fortsätta hugga vidare imorgon. Ohej. Varför lägger jag mig så här sent, när jag borde gå upp tidigt imorgon och plugga. MSN är en allt för god vän. Och blogga måste jag ju göra. Nu har BHM också börjat blogga, jättekul! Vi drar igång hela Skövde. Jocke, G:son, Hz och alla andra. Sätt fart.

Zzzzzzzzzzzz....

"And people make you nervous. You'd think the world is ending. And everybody's features have somehow started blending. And everything is plastic. And everyone's sarcastic. And all your food is frozen. It needs to be defrosted. Well maybe you should just drink a lot less coffee. And never ever watch the ten o'clock news. Maybe you should kiss someone nice. Or lick a rock, or both."

Utekvällen var egentligen riktigt shysst igår. Efter den värsta fyllan lagt sig och jag börjat dricka mängder med vatten, gick jag runt på ett stort leende hela kvällen. Men oj så snabbt det gick. Tiden bara flög iväg, och jag kan inte riktigt påminna mig om vad som hände i detalj. Bakfyllan slapp jag också, som vanligt. Däremot har jag varit väldigt tankspridd och samtidigt trött hela dagen. Började kolla på "A Love Song for Bobby Long" vid 17-tiden, men somnade och vaknade två timmar senare. Jag som även tänkt se gratis-bio (filmen Grbavica) på bio Oden. Det är en annars en tillgång jag utnyttjat väl i år, då jag sett samtliga filmer de visat. Men jag har ny chans att se "Grbavica" på onsdag.

Men denna vecka som kommer, lär ju i och för sig inte erbjuda lika mycket tid för nöjen som en vanlig vecka. På schemat står inskrivet med STORA bokstäver i fet stil: HEMTENTA-VECKA.

Det känns visserligen inte lika hemskt som jag nu målat upp det. Uppgiften är ganska öppen. Det gäller bara att jag läser ordentligt igenom kurslitteraturen som jag ska hänvisa till. Nu tänker jag att jag ska avsluta kvällen på ett värdigt sätt. Hur vet jag inte riktigt, men jag kommer säkert på nåt originellt.

För att hitta nån bra rubrik på mitt inlägg, googlade jag på trötter. Första sidan som kom upp var en gästbok till "gnidkungen". Tydligt stod det att det var en porrfri ful gästbok, men jag tryckte inte på den länken i alla fall. Istället kom jag några snäpp ner in på Marias blogg, som såg lovande ut. Jag länkar den, för alla sysslolösa (och för mig ifall jag nu inte skulle komma på något att göra i kväll).

1 + 0 = 1

"And so it is. Just like you said it would be. Life goes easy on me. Most of the time. And so it is. The shorter story. No love, no glory"

Jag är en looser. Min kärlek går till mina kompisar. Mina kompisrelationer är starka, men min kärlek till den rätta har svårt att träda fram i offentlighetens ljus. Varför är det så mycket hinder på vägen? Varför kan jag inte hoppa över hindren? Jag dopar mig med alkohol, och går över gränsen. Hur kunde Ludmilla Engkvist lyckas så bra!? Men samtidigt så måste ju lyckan glimta i ögonvrån, åtminstone en lätt touch av solljus måste tränga igenom de allra tjockaste solglasögonen. Och varför klagar jag, när jag är omringad av goda kompisar och jag egentligen har roligt? Livet går ju oerhört lätt, varför är min tankar så svåra? Varför kan jag inte se det lilla positiva? Har det hänt något med mig. Nä, precis. Det är just det, det händer inget. Det är för många frågor, och för dåliga svar. Kärleken är en evig gåta, som ingen kan ge ett givet svar på.

Ont, det gör ont

"I hurt myself today To see if I still feel I focus on the pain The only thing that's real"

Aj. Jag har börjat spela inomhusfotboll på fredagar, igår var det andra gången. Vi var inte så många igår, det var bara Bäver och Wirre som var med. Men det var riktigt skoj i alla fall, en mot en - den siste fick vara målvakt. Jag spelade helt ok, men fick ändå stryk över Bäver varje gång (han hade mycket tur). Så när sista matchen skulle spelas, så gick jag in för det till 100% (som W skulle säga). Tog ledningen med både 1-0, och 2-0 - sedan kom det. En perfekt brytning av Bäver, själv blev säker både förvånad och paff, för kom lite snett med foten... "Aj". Jag hoppade på ett ben, la mig på rygg och drogs med min smärta. Det var en lättare stukning (eller nåt). Men 1 min 35 sek senare, var jag på benen igen och jagade mitt segermål. Strax därefter kom det, och jag fick äntligen vinna över Bäver.

Avslutade kvällen med att äta lyxmiddag (korv med potatissallad, ruccola), tända ljus, poppa popcorn och slå mig ner för att se "Speed" på TV3 (som var rätt så dålig). BHM och finnen joinade den mysiga atmosfären efter ett tag. Mycket trevligt, men jag hade fortfarande ont. Och ont har jag fortfarande. Men efter lite alkohol i kroppen kommer det säkert att ta sig.

Det är ju nämligen singel-tema på Kåren ikväll, och så klart att jag ska vara där. Innan dess blir det förfest hos Mazuli med ett gäng sexare, G:son med polare och säkert en del andra. Skulle vara kul att testa Mojitos idag, men det får eftermiddagens öde bestämma.

Och Kårkatt kom ut igår! Med guldframsida! Ett mycket bra nummer känns det som, kul att vi får så bra respons på vårt slit av glada studenter som gärna vill läsa och titta i vår superba studenttidning.

M'aime, m'aime pas

"You'll see when you move out it just sort of happens one day one day and it's just gone. And you can never get it back. It's like you get homesick for a place that doesn't exist. I mean it's like this rite of passage, you know. You won't have this feeling again until you create a new idea of home for yourself, you know, for you kids, for the family you start, it's like a cycle or something. I miss the idea of it. Maybe that's all family really is. A group of people who miss the same imaginary place. "

Det är snart alla hjärtans dag, och jag önskar att kärleken hade varit på min sida. Men kärleken är en otroligt komplicerad historia. Då och då, tror man sig förstå den - men så åter igen blir det komplicerat. Samma sak gäller den feminina människan. Tänk om man ändå kunde förstå sig på kvinnor bättre. Men samtidigt så skulle ju mystiken försvinna. När mina kompisar hamnar i romantiska möten så blir jag så avundsjuk. Fröken Cederbom har chockat på sistone med två dejter. Jochen ligger i som vanligt. V från Norrköping är så kärleksfullt lycklig sen ett halvår tillbaka. Hz har sin flickvän. Jag tror på romantiken, jag hoppas det snart är min tur - men jag antar att jag måste bli mer modig, eller ska jag ha mer tålamod?

Anledningen till att jag skriver så här sent på nattetid är ju självklart för att jag som så ofta tagit en kvällspromenad till Jochen, för att där ha blivit kvar några timmar med gemensam måltid och lyckliga tv-spelsminuter. Men på vägen hem for tankar som aldrig förr...

Ohh, ser verkligen fram emot lördag i alla fall! Singelafton på Kåren. Men ska jag tro på kärleken? M'aime, m'aime pas? Jag kastade snöbollen och hoppades på att träffa dess lucka. M'aime, m'aime pas? Jag träffade. Jag tror återigen på kärleken.

Just det, jag har en liten tragikomisk msn-diskussion som jag måste dela med mig av, läs och tolka själv:

J: Tja! Du kanske undrar vem jag är, varför jag addade och bla bla ? :)
R: hej, nej då, du är säkert en trevlig främling i en närliggande framtid
R: eller, vem är du?
J: hah. Helooo, jag heter Johanna! Ehrm, jag var Jockes tjej.. du vet ?
R: aha, ok...vem av dem
J: haha har han haft så många.
J: Den senaste, i guess ?

R: han har haft några tjejbesök i alla fall

J: kan tänka mig det, ja.
R: är det du som är den glada polskan som hjälpte honom att måla om?

J: Hah. nej ?
J: Men gud, har han haft en hel flock där. LOL .

J: Hm, jag är den som gick in i ditt rum tillsammans med honom och hälsade på dig.
J: Den han var med kåren , lr vare hette.

R: va! oj

J: haah vadå

R: det kommer jag inte ihåg

J: ärligt :-O

R: ja :$

J: MEN SLUTA
R: 8-)

J: Jag var med er o handla, panta burkar o hela köret ?

J: herrejises :P

R: PANTA BURKAR!?

R: du tar inte fel person nu?

J: jag vet inte :-O

J: han kanske gav mig nån annans msn :P

J: men vadå vem är durå

J: *fattar inget*
R: alltså, jag går i samma klass som Jocke

J: hm

R: men vi har två st. som heter Robert i klassen

J: men alltså
J: du bor inte i hans korridor ?

R: öhh, nej, men vi bodde väldigt nära varandra...ett tag

R: nu bor han inte i korridor längre

J: meh då äre ju inte du

R: hur såg killen ut som du trodde var jag?

J: men är du den robert som umgås med annika då ?

J: hm . typ kort hår.. :-O jag vet inte mer.. svart jacka.. välklädd :P

R: haha, aaaaaaaa!!!

R: nu vet jag

J: meh

J: äre du :-O

R: nu fattar jag

J: inte jag :P

R: jag har en kompis som heter Jocke, han bor inte i min korridor

R: men i min korridor bor det en Jocke!

R: det är ju han som du har varit hemma hos, vi har pantat burkar!

J: nu blev de många jocke

J: ja, haha
J: jag trodde jag var senil där ett tag. inte skrämmas sådär:P

R: hehe, sorry

J: hahaaha, shit rörigt
R: ja, men nu är allt uträttat

J: ja :D

R: hej, nu vet jag precis vem du är

J: haha tja :D

J: sen anledningen till att jag vill ha dig på msn . var för att jocke är ett AS, och du verkade schysst, så varför inte :D Fast, vi kan ta bort varann om det känns knäppt lr nåt

R: hehe, ok, visste inte att ni var så osams

J: hmm, jag vet inte om vi är så osams..

J: men han verkar ha fullt upp ändå me massa brudar så

R: jaha, var det så illa

J: nån schysst polska blandannat :P

R: haha, nä det var den andra Jocke :)

R: min klasskompis
J: aha, I see :D

J: asch, eftersom jag är rak på sak, måste jag ställa en fråga ! ihh.
R: shoot

J: När jag (och Jocke) gick in till dig.. Så kollade du på mig med en "uttalande" blick. ( Jag är tjej, så jag ser sånt ) Så, jag är nyfiken, vad menades med den ? Antingen var det en "åå.. fyy så hon ser ut.." .. eller motsatsen.. vilket ? Och försök inte prata bort dig ! ;

(VAD SVARAR MAN PÅ EN SÅDAN FRÅGA!?)

R: OJ! då får jag börja prata bort mig... jag tänkte nog inte att jag hade en uttalande blick, men om jag hade det så är det väl för att det var någon ny person som kom i vår korridor, och då man är van vid människorna som är i korrdoren och jag inte kände igen dig så kollade jag väl antar jag

J: hah okej då. Trodde det var en roligare blick än så.. men nåväl :P ajja.. haha

R: hehe ok, sorry

R: men du, jag måste faktiskt iväg nu

R: tjingeling!

"Jak sie masz? My name-a Robert. I like you. I like sex. Is nice!"

"This is your one opportunity to do something that no one has ever done before and that no one will copy throughout human existence. And if nothing else, you will be remembered as the one guy who ever did this. This one thing. "

Jag är en livsentusiast. Jag tror på att det alltid finns något att glädja sig åt, något vackert i det obetydelslösa. Jag vill inte kräva mycket av livet, jag vill vara en positiv och glad person. Livet och människan är ju det som egentligen betyder något. Varför inte ta till vara på minnesögonblick som tilltalar mig. Jag kan strunta i vad den övriga världen tycker om mig. Men samtidigt är det den övriga världen som bidrar till hur jag känner mig. Med samma tanke vill jag ju sprida att jag känner mig bra, allt är fint med mig, jag är lycklig. Jag tycker det är jätteviktigt med kompisar, och om någon är på dåligt humör så försöker jag muntra upp eller prata ut, och framförallt försöka sprida glädje. Sedan är det skönt att ha så bra vänner som jag faktiskt har, som jag verkligen kan prata ut med. Men det finns stunder som jag inte har lust att göra något annat än att lägga mitt huvud på en kudde och gråta ut. Känna smärtan från något som någon annan skulle tycka vara obetydelselöst, kan för mig vara väldigt viktigt. Men något ont för alltid något gott med sig. Här i min blogg ska jag vidare försöka skriva ner mina tankar, men framförallt vad som händer i mitt liv. Jag tror nämligen det kan vara skönt att skriva av sig, och det är roligt att kreativt få skapa helt personligt fritt, vad som helst. SIhsdfsdfsdfsfsdfsdnfLqkwqfqfloöfs-fäaåaädvådfafäeadaädäafd¨äefYäfsfsäfosdfsf/uadasfdausfjn. Det här har säkert aldrig någon skrivit förut.

Jag är trött idag. Jag besökte mitt kära Boulogner för en pubkväll igår. Jag, Jochen, G:son och Mazuli träffades på vägen. Smuttandes på kall äppelvin från Premier-pet-flaska gick vi i begaglig snabb takt genom snötäkta Skövde. Väl på plats, blev det både en cider, en cider till och några droppar whiskey. Hur kommer det sig att jag gillar whiskey förresten. Hur länge har jag gjort det? Är det bara något jag kommit på helt plötsligt? Ja, idag ska jag tycka om whiskey. Jag har aldrig gillat whiskey. Är det likadant med allt annat jag inte tycker om: jordgubbar, russin, filmjölk, maskrosor, American Pie-humor... Jag kanske gillar det om jag bara "går in för det" (som W skulle sagt det). Nä, jag hatar jordgubbar. Jag gillar whiskey. Varför vet ja inte.

Kvällen slutade till slut i utbytesstudenternas paradis - Xenia - där amerikanen pratade om att han lärt sig Zlatan-finter som han skulle visa mig på fredag (fan vad han snackar), polskorna över deras kärlek till Sverige... och Polen, och där en kompis's kompis till Mazuli fick äta kanel för att inte spy.

Imorgon har troligen en av årets bästa filmer premiär på bio - Pan's labyrint. Tänk om den hade haft biopremiär i Skövde. Sällan. Men det får bli mitt mål att se den på bio i alla fall. Någonstans, inom kort.