"I've got to see you again, I could almost go there, just to watch you be seen, I could almost go there, just to live in a dream."
Jag har kommit fram till att jag är en person som jämnt är på en massa möten. Jag är en person som gillar att engagera mig, men som är trött på långdragna diskussioner som aldrig dör och inte leder någonvart. Jag vet i och för sig inte varför jag tar upp det nu, då jag varit på en massa bra möten på sistone.
Det började i måndags med Complex-möte. Tisdagen bestod av Kårkatt-möte och Damsittningsmöte. Sedan var det former av Varnhemsmöten under onsdagen och torsdagen. Och för att komplettera torsdagen så var det filmfestivalsmöten. Det är jämnt en massa möten.
Jag måste erkänna att jag ofta hatar mötesformen. Den ser alltid likadan ut, och är uppstyrd av en massa punkter som ska följas. Det är likadant med föreningslivet överhuvudtaget. Bara en massa stadgar hit och dit. Men det är väl nödvändigt för att det ska bli en bra diskussion som inte drar ut på tiden allt för mycket. Och det är ett kast man får slå, när man vill vara med. För aldrig har jag väl i hela mitt liv kännt att jag kan påverka så mycket som jag gör just nu. Och alla dessa föreningar kan ibland kopplas ihop. Är kassör för Kårkatt, och då passar det utmärkt att jag är kassör för Complex - då det i princip sköts på liknande sätt, även om ekonomin och inkomster ser helt olika ut i de båda föreningarna.
Men tänk om jag inte vore med i dessa föreningar. Jag skulle då inte känna så mycket intressanta och roliga människor som jag gör. Jag skulle ha mer tid för allt möjligt, men troligen inte få mer uträttat för det. Och jag älskar att hela tiden ha något att göra. Det blir som en drog. Jag vill göra något, vill vara produktiv - varför lata sig i onödan. Och när jag väl kopplar av, så blir allt så himla mycket skönare. Jag tjänar ju inte direkt några pengar på allt mitt föreningsliv, men jag får mycket gratis ändå. Och vilka erfarenheter jag får. Mmm, min högskoleutbildning är en bråkdel av allt jag får lära mig här i Skövde, vilket jag känner mig oerhört lyckligt lottad över.
torsdag 22 februari 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tur att det finns 1minutspepparkakor för cyklonmänniskor som du. Och på tal om det, har du inte glömt att nämna det viktigaste mötet av alla?
Shit, jag glömde spexet-mötet, servera på sittningen, vara dj på kåren, arrangera golden globe-galan, ringa annonser till kårkatt, äta middag med filmfestivalen, skriva två hemtentor och skidor med Igor.
Skicka en kommentar