Sen SVT:s Almodovar-tema för ca ett år sedan så har jag blivit intresserad av vad han skulle hitta på härnäst. Så när Volver (Att återvända) kom och blev jättehyllad av kritiker, så blev jag nyfiken. Idag såg jag den. Och blev lite besviken. Jag hade trots allt inte så stora förväntningar. Jag har tidigare sett Tala med henne, Allt om min mamma, Höga klackar, Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott och Kärlekens matadorer. I det sällskapet tycker jag Tala med henne sticker ut som den absolut bästa av filmerna, och därefter så hamnar lite de andra på samma skikt, bra filmer utan något extra. Men alla ingår de i Almodovars karismatiska filmstil. Det är starka och vackra färger, fina tagningar och talande närbilder. Men så är det med historierna, det är ofta roligt och bra, men så kan de flippa ur totalt. Det blir så mycket som händer, en helt annan kultur möter en och titeln på Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott, är talande - det är så att man blir snurrig. Det är för mycket konstiga tankar, sjuka vändningar men framförallt alldeles för omständigt.
Men emellanåt så är det väldigt underhållande, och det går ju inte att komma ifrån att han är en väldigt talangfull regissör - men som jag ofta uppfattar som att slösa bort sitt kunnande. Less is more, Almodovar skulle titta på nåt enkelt och rakt och bli lite inspirerad så skulle nog jag bli nöjd. Eller inte, för jag diggar ju verkligen Jean-Pierre Jeunet och han kan ju också ösa på, men där är det ofta något drömskt och surealistiskt - i Almodovars filmer vet man aldrig vad det riktigt är. Precis som i David Lynchs Mullholland drive, men den gillar jag ju också jättemycket. Hmm, det är nåt som gör att det inte räcker hela vägen fram med Almodovar.
Att återvända är rolig och tänkvärd, men får mig inte att bli berörd. Jag bryr mig inte riktigt om vad som ska hända i slutet. Det är lite synd. Annars är det ju kul med energiska kvinnor med spanskt blod. Betyg: 3/5.
Jag såg förresten att de verkar visa bra filmer på SVT (Sveriges bästa filmkanal) under veckan. En riktig klassiker Yasujiro Ozu - Föräldrarna - från 1953 på filmklubben, SVT2 22.30. Den bästa Hitchcock-film jag sett - Fönstret åt gården (Rear Window) - går som matiné på onsdag SVT1 14.10. På fredag går Hedwig and the angry inch av regissören John Cameron Mitchell som är just nu aktuell med Shortbus. Och sedan på lördag visas ytterliggare en klassiker - Kramer vs Kramer.
Har bara sett Fönstret åt gården av dem. Det blir till att sätta på timer på min inspelningsbara DVD. John Cameron Mitchells Shortbus gick ju för övrigt upp på bio för inte så länge sedan. Och den relativt nya biografen i Göteborg Bergakungen hade den med på repertoaren. Så även Lilla Spöket Laban. Men i början så kan det vara svårt för maskinisterna på en ny biograf. Och en maskinist råkade göra fel. Han satte på början utav Shortbus, när Lilla spöket Laban egentligen skulle visas. Och Shortbus innehåller gruppsex-scener i filmens inledning (handlar en del om ungdomars sexualitet). Ni förstår nog att det blev klagomål. Hoppas inte barnen har fått men för livet, och traumatiska ögonblick. Läs artikeln om den förväxlade filmen. Den kontroversiella filmens officiella sajt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar