Jag och du och alla vi känner: januari 2008

torsdag 31 januari 2008

Reklammusik för FRIENDS

Peter Von Poehl - The Story Of The Impossible

Dagens hemsidetips:
http://www.reklammusik.se

När jag tittade i kameralinsen blev hela världen svart-vit

Är det detta som kallas färgblindhet?

Ready For The Floor - Official Video

Hot Chips senaste sätter sig på hjärnan, och jag gillar det.

söndag 27 januari 2008

Jag var i Göteborg igår för att kolla in vad festivalen visar för filmer i år. Efter att ha varit ute på Kåren kvällen innan till 01-nånting och kommit i säng vid halv två så var det tungt att gå upp 06.30 - men snart var den nya dagen igång. Träffade Magnus på tåget och åkte upp till Göteborg där vi var framme runt 9-tiden.

Efter en virrig snabb promenad och busstur var vi runt Haga och Järntorget för att leta café. Blev en take away-smörgås och en loka, för att sätta sig i Draken till kl 10 och kolla in Lars and the real girl. Filmen var en komedi som dock kändes som den ville lite mer. Den hade sina humorpoänger, men skulle skippat den dramatiska aspekten, världens är inte så fin som den framställdes i filmen. Den stora skaran människor tror jag ändå skulle gilla filmen, vilket jag tyckte bekräftades på alla de skratt som drogs in i salongen. Häftigt är det i alla fall att komma in till klassisk stråkmusik och se drakens biografgardin. Betyg: svag 3/5.

Där efter blev det en kaffe och en pissepaus, innan vi for in på Folkan för att se Alice's House och fick sällskap av Jenny och Hasse. En stillsamt drama som verkligen visade upp förhållanden i Brasilien på ett mycket bra sätt - framförallt var det intressant att se hur familjen levde. Betyg: 3/5.

Därefter pratade vi ihop oss, Jenny och Hasse orkade inte se nästa film - så vi sålde dessa till köandes filmtokiga. Därefter slängde vi oss Whopper-nånting på Burger King. Ringde taxi till kvart över fem och gick in på Folkan igen, denna gång för att se Pingpong-kingen. Stundtals briljant film, men ack så ojämn. Trots allt mycket spännande, rolig och intressant för att vara svensk. Betyg: 3.5/5.

Så sprang vi ifrån eftertexterna till den väntande taxin, som på 10 min förde oss till Stadsbiblioteket. Vi kom in två minuter innan de stängde portarna och såg den film jag tyckte var festivalens bästa filmer utav de jag sett - The Pope's Toilet. En man drar in pengar till sin fattiga familj genom att transportera mat på sin cykel från Brasilien till Uruguay. Det är en tufft arbete, inte så glamoröst. Men pengarna flyter inte riktigt in, men så får hela byn reda på att påven ska besöka dem, och då börjar alla fixa till något de kan sälja - för alla räknar de med att det ska komma en massa folk till byn. Cykeltransportören bestämmer sig för att fixa ihop en toalett till detta stora event. Gripande och rolig film. Betyg: 4.0/5.

Och så blev det lite avstressning på en indisk restaurang innan vi åter for hem. Sammanfattningsvis kan man säg att Göteborgs Filmfestival verkligen lyckas med att få folk att komma på deras visningar - det var slutsålt på varje visning vi såg, och på de två visningarna som Berit såg dessutom. Och den bestående frågan är: "Hur lyckas dem?"

onsdag 23 januari 2008

Jag blir alltid lika chockad

Heath Ledger är död. Nära unga skådespelare försvinner ur vår tid blir jag först chockad, sedan ledsen och sedan nyfiken på hur detta ofattbara har kunnat skett. Posh 24 skriver:

"Talangfulla och älskade Brokeback Mountain- stjärnan Heath Ledger har igår hittats död i sin lägenhet på Manhattan - naken och medvetslös. Bredvid honom fann man en burk sömnmedel. Den unga skådisen blev tragiskt nog endast 28 år gammal. En talesman för New York-polisen har sagt att det kan röra sig om en överdos, men inget har ännu bekräftats..." "Heath Ledger hade enligt uppgift beställt massage, men när massösen anlände till Heaths lägenhet så öppnade han inte. Efter en stund gick hon och en städerska in i lägenhetet och hittade stjärnan medvetslös. När de inte fick liv i honom ringde de efter ambulans."

Heath Ledger skiljde sig från Michelle Williams i Augusti 2007. Han har dessutom sagts ha personliga problem.

Heath Ledger är snart aktuell i Sverige med Bob Dylan-dramat "I'm not there", och kommer senare i år med den nya Batman-filmen "The Dark Knights" där han spelar Jokern. För mig kommer Heath Ledger att bli mest ihågkommen för den trovärdiga insatsen i "Brokeback Mountain", där äkta kärlek blev illustrerat på ett mycket vackert sätt.

lördag 19 januari 2008

"I love you, come back to me"

Kärlekshistorier kommer aldrig att bli omoderna. Kärlekens kraft är så oerhört stark och lockar till så mycket känslor, men det gäller att man smälter för historien och blir berörd.

Min favoritkategori av film har med kärlek att göra. Det är inte alltid kärlek mellan människor, men väldigt ofta. Det är inte ofta som det dock handlar om den visuella kärleken, när ett par kysser varandra på en sten - utan snarare på det spirituella planet. Tankar och minnen, beslut och ord. Det är detta som gör att jag aldrig kommer att tröttna på kärlekshistorian. Att man redan från start vet att det blir ett lyckligt slut, eller för den delen olyckligt är oftast inte avgörande för ifall jag ska tycka om filmen eller inte - det är vägen dit som är viktig.

Jag har inom loppet av en vecka sett tre starka kärleksdramer med tre olika ämnen. Gråta med ett leende om vad som är livskvalitet, vad är man beredd att offra. Golden Globe-vinnande Försoning (såg igår på bio) om längtan, misstag, val och fantasi/verklighet. Och idag Goodbye Mr Chips från 1939 på TCM - en varm episk historia om livets utveckling och tiden vi lever i. De ser så olika ut, alla dessa filmer. En spansk film från 2004, brittiska/amerikanska Försoning från 2007 och en gammal klassisk amerikansk film. Alla berör de mig på helt olika plan, och olika mycket dessutom.

Det som ofta gör en bra film bra, är att man som åskådare själv får reflektera över sitt eget liv genom filmen - vilket samtliga tre lyckades med.

Måste också ta upp det länge bekräftade signumet "trailern visar för mycket utav filmen". Så är det verkligen med Försoning, som jag lade upp som trailer här på bloggen igår. Men samtidigt är trailern en väldigt fin sammanfattning som gör att jag längtar tillbaka till att få se om filmen redan idag - trots att filmen i sig var ibland nästan för långsamt berättad och jag under filmens gång pendlade mellan positiva och negativa reaktioner. Men Försoning hänger kvar i minnet. Lite som en annan underbart vacker film nämligen En långvarig förlovning. Är Försoning värd en Oscar, ja kanske. Den slutade ju faktiskt med att jag avlöste en liten droppe från ögat, vilket tyder på kärleksfilmens styrka - den berörande effekten.

Briony Tallis, galant spelad av Saoirse Ronan i Försoning.

Goodbye, Mr Chips visades som matinefilm på TCM.

En av de bästa filmer jag sett - Gråta med ett leende. Jag grät i floder!

fredag 18 januari 2008

I Norrköping för framtiden

Är i Norrköping över helgen. Här är det tänkt att jag ska finna lite ro och avkoppling, samtidigt som jag kan umågs med mina föräldrar och kompisar. Jag har dessutom försökt få igång tankar kring min framtid, dels sommarjobb och dels framtiden efter sommaren. Det lutar för närvarande åt att jag ska studera Filmvetenskap i Stockholm, för att samtidigt kunna arbeta för Stockholms Filmfestival och möjligen jobba mig uppåt för att i slutändan förhoppningsvis arbeta med film på ett eller annat sätt en vacker dag.

Filmvetenskapliga institutionen.
http://www.film.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=6121

Idag kanske jag beger mig till Filmstaden för att kolla in en möjlig oscarsvinnare, filmen Försoning (Atonement) med Keira Knightley i huvudrollen. Verkar sevärd efter en snabb titt på trailern.