"I love you, come back to me"

Kärlekshistorier kommer aldrig att bli omoderna. Kärlekens kraft är så oerhört stark och lockar till så mycket känslor, men det gäller att man smälter för historien och blir berörd.

Min favoritkategori av film har med kärlek att göra. Det är inte alltid kärlek mellan människor, men väldigt ofta. Det är inte ofta som det dock handlar om den visuella kärleken, när ett par kysser varandra på en sten - utan snarare på det spirituella planet. Tankar och minnen, beslut och ord. Det är detta som gör att jag aldrig kommer att tröttna på kärlekshistorian. Att man redan från start vet att det blir ett lyckligt slut, eller för den delen olyckligt är oftast inte avgörande för ifall jag ska tycka om filmen eller inte - det är vägen dit som är viktig.

Jag har inom loppet av en vecka sett tre starka kärleksdramer med tre olika ämnen. Gråta med ett leende om vad som är livskvalitet, vad är man beredd att offra. Golden Globe-vinnande Försoning (såg igår på bio) om längtan, misstag, val och fantasi/verklighet. Och idag Goodbye Mr Chips från 1939 på TCM - en varm episk historia om livets utveckling och tiden vi lever i. De ser så olika ut, alla dessa filmer. En spansk film från 2004, brittiska/amerikanska Försoning från 2007 och en gammal klassisk amerikansk film. Alla berör de mig på helt olika plan, och olika mycket dessutom.

Det som ofta gör en bra film bra, är att man som åskådare själv får reflektera över sitt eget liv genom filmen - vilket samtliga tre lyckades med.

Måste också ta upp det länge bekräftade signumet "trailern visar för mycket utav filmen". Så är det verkligen med Försoning, som jag lade upp som trailer här på bloggen igår. Men samtidigt är trailern en väldigt fin sammanfattning som gör att jag längtar tillbaka till att få se om filmen redan idag - trots att filmen i sig var ibland nästan för långsamt berättad och jag under filmens gång pendlade mellan positiva och negativa reaktioner. Men Försoning hänger kvar i minnet. Lite som en annan underbart vacker film nämligen En långvarig förlovning. Är Försoning värd en Oscar, ja kanske. Den slutade ju faktiskt med att jag avlöste en liten droppe från ögat, vilket tyder på kärleksfilmens styrka - den berörande effekten.


Briony Tallis, galant spelad av Saoirse Ronan i Försoning.


Goodbye, Mr Chips visades som matinefilm på TCM.


En av de bästa filmer jag sett - Gråta med ett leende. Jag grät i floder!