1 + 0 = 1

"And so it is. Just like you said it would be. Life goes easy on me. Most of the time. And so it is. The shorter story. No love, no glory"

Jag är en looser. Min kärlek går till mina kompisar. Mina kompisrelationer är starka, men min kärlek till den rätta har svårt att träda fram i offentlighetens ljus. Varför är det så mycket hinder på vägen? Varför kan jag inte hoppa över hindren? Jag dopar mig med alkohol, och går över gränsen. Hur kunde Ludmilla Engkvist lyckas så bra!? Men samtidigt så måste ju lyckan glimta i ögonvrån, åtminstone en lätt touch av solljus måste tränga igenom de allra tjockaste solglasögonen. Och varför klagar jag, när jag är omringad av goda kompisar och jag egentligen har roligt? Livet går ju oerhört lätt, varför är min tankar så svåra? Varför kan jag inte se det lilla positiva? Har det hänt något med mig. Nä, precis. Det är just det, det händer inget. Det är för många frågor, och för dåliga svar. Kärleken är en evig gåta, som ingen kan ge ett givet svar på.